Det svåra är alltid att komma på var man ska börja. Så jag tänkte skippa hela den biten, om varför jag inte bloggat på typ ett år och varför jag väljer att börja om nu och så vidare och så vidare. Vi kör på istället!
Det är ungefär två veckor sen jag flyttade till Ankarskatan i Piteå och jag tycker att jag har kommit i ordning riktigt bra och börjat vänja mig vid att det troligtvis är här jag ska bo i tre år. Jag kollar begagnade möbler på blocket varje dag, eftersom jag skulle vilja byta ut några av mina möbler inom en ganska snar framtid. Men det funkar bra som jag har det nu, så egentligen är det ingen större panik över det.
Det har slagit mig att allt man köper är verktyg för att göra livet enklare att leva. Kläder, möbler, nöjen - till och med mat! Man köper saker för att slippa distraheras och irriteras av allt man inte har. Exempel: jag upptäcker en morgon att jag bara äger en osthyvel, och den är i disken, smutsig. Genast börjar jag irritera mig på att jag bara har en enda osthyvel, hur tänkte jag där?! Det går en massa energi till att irritera mig över det och en massa tid till att diska den smutsiga osthyveln, vilket hindrar mig från att fortsätta min bekymmersfria dag och fokusera på sånt som är viktigt. Direkt efter skolan åker jag till Dollarstore och köper en till osthyvel, och slipper irritationsmomentet nästa morgon. Och så håller det på, dag ut och dag in, tills man har samlat på sig en massa saker (och gjort av med en massa pengar). Skämt åsido, jag försöker faktiskt bara köpa sånt som är nödvändigt. Sen kan man ju diskutera vad som verkligen är nödvändigt egentligen, mycket är ju bara rena lyxprodukter... Men nu lämnar vi det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar