Få det gjort

Jag har hittills ägnat den här dagen åt att storstäda lägenheten, för andra gången på bara två veckor! Äntligen börjar det kännas som att det är mitt eget damm jag sopar runt, istället för någon annans. Hon som bodde här före mig hade definitivt inte gjort en godkänd flyttstädning innan jag flyttade in (jag misstänker starkt att hon bara har burit ut alla möbler och gått ett varv med dammsugaren). Men eftersom jag hade så bråttom med att flytta in och stod här ute med alla möbler på ett släp som skulle lämnas tillbaka innan klockan två, så jag hivade jag bara in allt. Och sen har jag själv fått börja om från ruta ett och städa hela lägenheten från golv till tak. Det var INTE KUL, det var ett helvete. Hoppade över ett par aktiviteter under nollningen bara för att få städningen och möbleringen färdig någon gång. Hade jag inte gjort det hade jag fortfarande stått här med ouppackade lådor och ingrodd smuts runt golvlisterna. Inte nice! Men nu är det gjort, och nu kan jag börja mitt liv som pitebo.

Det här med att få saker gjorda börjar bli lite av en sjuka för mig, tror jag. Jag klarar inte av att ha saker ogjorda. Jag klarar inte av att skjuta upp städningen till imorgon, utan gör det nu på en gång istället. Ibland får andra saker lida. Kom lite sent till klassmiddagen igår för att jag var "tvungen" att åka och köpa en almanacka, bara för att få det ur tankarna! Åh, där kommer vi förresten tillbaka till det jag skrev i mitt förra inlägg, om hjälpmedel som förenklar vardagen. Almanacka är just en sån sak. Man klarar sig utan den, men den gör livet sååå mycket enklare!

Nyinflyttad Pitebo

Det svåra är alltid att komma på var man ska börja. Så jag tänkte skippa hela den biten, om varför jag inte bloggat på typ ett år och varför jag väljer att börja om nu och så vidare och så vidare. Vi kör på istället!

Det är ungefär två veckor sen jag flyttade till Ankarskatan i Piteå och jag tycker att jag har kommit i ordning riktigt bra och börjat vänja mig vid att det troligtvis är här jag ska bo i tre år. Jag kollar begagnade möbler på blocket varje dag, eftersom jag skulle vilja byta ut några av mina möbler inom en ganska snar framtid. Men det funkar bra som jag har det nu, så egentligen är det ingen större panik över det.

Det har slagit mig att allt man köper är verktyg för att göra livet enklare att leva. Kläder, möbler, nöjen - till och med mat! Man köper saker för att slippa distraheras och irriteras av allt man inte har. Exempel: jag upptäcker en morgon att jag bara äger en osthyvel, och den är i disken, smutsig. Genast börjar jag irritera mig på att jag bara har en enda osthyvel, hur tänkte jag där?! Det går en massa energi till att irritera mig över det och en massa tid till att diska den smutsiga osthyveln, vilket hindrar mig från att fortsätta min bekymmersfria dag och fokusera på sånt som är viktigt. Direkt efter skolan åker jag till Dollarstore och köper en till osthyvel, och slipper irritationsmomentet nästa morgon. Och så håller det på, dag ut och dag in, tills man har samlat på sig en massa saker (och gjort av med en massa pengar). Skämt åsido, jag försöker faktiskt bara köpa sånt som är nödvändigt. Sen kan man ju diskutera vad som verkligen är nödvändigt egentligen, mycket är ju bara rena lyxprodukter... Men nu lämnar vi det!